Ständigt kan jag undra, om man säger vad man tycker då uppskattar man inte det alltid, iakttagelser som man ser...eller har ett annat synsätt exempelvis... hur man säger hur man når fram eller inte når fram. Det är ofta som det sägs ,vi är alla olika vi tycker och tänker olika, vi har olika erfarenheter och så vidare och så vidare... men i vår verklighet oavsett om det är på privat basis eller inte så stämmer det inte att vi kan vara olika, för att vi inte bör eller kan ha olika uppfattning...för då avviker vi från det som anses vara ok och då blir det ofta obekvämt, det är sällan som responsen blir ett uppvaknande till något som skulle kunna vara något positivt. Om vi väljer att tiga ,då blir det också en konsekvens ,för vi ska ju säga något... och är man utan åsikter så är det att vara likgiltig eller passiv eller ointresserad eller feg ... ja det är bara en reflektion...och den funderingen återkommer i olika sammanhang
Jag har en helhetssyn i det mesta. För mig är det av betydelse att vi får vara den vi är, och det är viktigt att vi får möjlighet att både ge och kunna ta. Vi har en verklighet som är kantig verkligen kantig och den bidrar vi alla till ...ändå så vill vi gärna säga att det är viktigt att tycka något men tyck som alla andra då helst ,för då är det trivsamt.? Eller?